lördag 30 oktober 2010

Nu har hon sjungit igen

Men denna gången var det på rätt ställe. Vi har nått målet i Zacatecas!!!!!!
Trötta är vi och bilen med. Men glada och lyckliga. Tror till och med det kom en tår i Kristians öga. Kanske damm eller bara glad att ha överlevt en vecka i Mexico.

Starten på morgonen i Aguascalientes gick med blandade känslor. Vi var ju nervösa om bilen skulle ta oss dit, samtidigt väldigt glada för att kunna köra i mål för egen maskin. Servicebil i all ära men det är inget skoj att åka med dem.
Vi startade någonstans runt 50 plats. Lite bättre än gårdagen då vi inte ens fanns med på startlistan. Var alltså läge att köra upp oss.

Sista dagen from RCRacing on Vimeo.

Alla fartsträckor gick perfekt. Lite små misstag i körning, växling och läsning men vi körde om ett antal bilar på varje sträcka. Alltid lika roligt.


Givetvis var denna dag likadan som alla andra. Försvann väl en 4-5 bilar under dagen. Inga allvarliga olyckor men avkörningar och tekniska problem. La Bufa stod på dagens meny med. Ett berg som ligger utanför Zacatecas. Långa snabba kurvor med ganska hyfsade stup bredvid. Räcken och annat finns inte men man håller ungefär samma höjd som fåglarna som flyger där. Kör man av har man gott om tid att lära sig flyga innan marken närmar sig.
Men vi tog det lugnt. Minnet av ett hjullager som skär sitter i ganska bra. Efter sista fartsträckan är det bara en kort tur in till målbågen. Nervösa kilometrar. Ju närmare centrum och bågen man kommer desto mer känns det i magen och desto mer konstiga nya ljud från bilen. Köer är ju vardagsmat här i Mexico och samma fenomen finns när man skall köra i mål. Vi stannade och startade bilen 100 gånger innan vi lyckades passera målbågen och få vår medalj av Telmex flickorna. Finns inget bättre.
Dessutom hade våra familjer kommit till Zacatecas för att se när vi kom in. Mycket skoj att se de stå där med sina glada leenden när man kommer in i mål. Trots att man vet det så blir man lika överaskad varje gång.
Innan bågen försvann Kristian från bilen men kom snart tillbaka med 2 kalla öl till oss. Man kan säga att han inte längre är en jungfru utan en riktigt kartläsare i La Carrera Panamericana.


Efter målgången så parkerade vi alla bilar på huvudgatan och satte fart mot baren där alla förare alltid samlas efter loppet. Öl och skratt, kramar och handslag, leenden och tårar. Mycket känslor efter en veckas spänning. Där stod vi på gatan och det var full folkfest som vanligt. Man får många vänner här.
Givetvis var det dags för ett gruppfoto av alla i Mats Hammarlunds team. Vi samlades framför bilarna och Kristian och jag på knä framför mekarna. Väldigt listigt planlagt upptäckte vi. Samtidigt som korten small av så hällde alla mekar öl över oss och innan för overallen. Kallt kladdigt mysigt men inte snällt. Sedan fortsatte festen hela natten. Ingen körning på flera dagar så det var ok tyckte vi.

Resultatet frågar alla. Vi vet inte hur det gick för oss eller för den delen någon annan heller. Vi vet att finnarna tog hem segern så det var ju bra. 2 år i rad med nordisk vinnare.
Hemsidan för loppet, där de skriver att den skall uppdateras varje dag, finns givetvis ingenting. Men som vi känner det så har vi vunnit vår tävling. Från att vara nere på botten ett flertal gånger till att ta oss i mål, antagligen på den övre halvan av resultatlistan, gör att vi känner oss stolta över vad vi gjort.

Nu vilar vi ut ett par dagar i Zacatecas med lite turistande, god mat, långa sovmornar och lite kall öl på kvällen. Imorgon åker vi till Cozumel för en veckas badande och slappande. Men det blir nog att hyra en bil och köra runt ön ett par varv. Hur mycket strandliv kan man klara av egentligen. Kryper redan i kroppen.

Vi tar väl och visar lite av veckan som kommer så ni vet att vi ar det varmt och bra här. Sedan kan man nog också börja planera lite inför La Carrera Panamericana 2011. Verkar ju dumt att låta bli. Men då blir det antagligen med en riktig bil och hel motor med 8 cylindrar.

När vi sitter på stranden har man lite mer tid att lägga upp lite fler foto och filmer så håll ut.



Hur man finmekar i Mexico

Finmekning a la Mexico from RCRacing on Vimeo.

torsdag 28 oktober 2010

Dags att ta nya tag

Spännande morgon. Började tidigt och satte oss i bilen. Spännande värre men vi var fast beslutna att ta oss till Aguascalientes.
Ta det lugnt på fartsträckor och låta motor och bil ha en chans.
Som vanligt gick inte det. Så fort det blev fartsträcka satte vi fart. Hade ju 2 dagar att ta igen.
Vi körde på bra och bilen blev bara rökfylld nån gång. Allt kändes fint och det var det.
Vi körde på. Serviden blev snabbt avklarad då det inte var så mycket att titta på. Sista sträckan var på en Ovalbana. Mycket spännande då det var första gången för oss båda.
Vi skulle köra 8 varv och det blev kanon. Körde väl förbi lika många bilar av allehanda märken. Däribland ett gäng Porschar.
In till staden för allas hyllning.



Så vi är igång. Sista dagen, igen för oss, imorgon. Då tqr vi oss till Zacatecas. Vägen går förbi La Bufa som är ett roligt ställe att köra på. Många snabba kurvor.

Nu är klockan över 1 på natten. Vi skall upp kl. 6:3 imorgon så det blir till att somna nu.

Sov gott

Fågel Fenix är vårt nya namn

Som sagt. Nedstämda var vi. Tisdagen tillbringades i mekarnas van. Vi följde med dem under dagen. Inget roligt att titta på folk som gör det man kom dit för att göra. Hela förmiddagen satt vi och halvsov i vanen för att komma till serviceplatsen. Där satt vi 2 timmar och väntade på att bilarna skulle dyk upp.

Givetvis var de försenade. Efterhand dök de upp och fick lite service.


Vi satt länge och väntade på Peter och Hans, våra svenska medtrafikanter.

Ett brunnet motorrum i en blå Volvo

När de dök upp var de sammanbitna och när de kom ur sin Volvo hade båda papper i näsan???
Man kan undra vad som händer i den bilen på dagarna.
De var uppspelta och allting stämde. Körningen var fantastiskt, bilen gick bra och de körde fort. Glada och lyckliga alltså. Vissa skulle kalla det första steget till övermod och krasch men såna är inte vi.
De körde iväg till Ralfs favoritsträckor: Mil Cumbres.

Massvis med kurvor uppe i bergen med stup o klippor. Fantastiskt fint och mysigt att köra där.

Eftersom vi var "lediga" åkte vi med mekarna upp til sista sträckan i Mil Cumbres för att se Peter och Hans utföra sina underverk.
Vilka förvånade miner vi hade när sträckan stängdes ner oxch de inte hade passerat. Strax stod det klart att de kört av och ganska hårt pajat Volvon men tydligen klarat sig själv. Lite molokna åkte vi till stan och undrade vad som hänt med dem. Efter ett tag spånades iden fram att vi skulle ta deras motor och sätta i vår bil. Inga mekar var särskilt intresserade att fullfölja iden och motorn var säkert bra tillknycklad ändå. En träff mot ett träd fixar det mesta.
Iden lades på is.

Vi kom till den underbara staden Morelia. Riktigt fin. Åk dit

Hotell och sedan mat med tanken i huvudet om motorn. Vi skippade förarmötet då vi inte riktigt trodde vi skulle få pris för van-åkning utan gick istället till mekgaraget för att se på allt. Peters och Hans bil hade kommit dit!
Det såg mörkt ut. Att få den motorn att snurra i vår bil verkade omöjligt.
Ett snack med Mats Hammarlund och lite mekar senare stod det klart att vi skulle göra ett försök. Ralf, Kristian och Erik skulle stanna kvar i Morelia dagen efter och i Lucifers garage, mexican som heter nåt annat som jag inte kan stava till, skulle vi skruva till det.
Vår volvo sattes på en trailer nån timme senare från Queretaro och på morgonen skulle vi starta.

Klockan 9 var vi i Lucifers garage och började undra vad vi egentligen tänkte på.
Men efter ett tag så började allt ta form.

Mekdags from RCRacing on Vimeo.








Mekning La Carrera Panamericana 2010 from RCRacing on Vimeo.




Mekning i La Carrera Panamericana 2010 from RCRacing on Vimeo.

Vi fick den på plats. Startade gjorde den inte men efter ett antal felsökningar kom vi fram till att 2 kablar var felkopplade.
Det finns tonvis med andra saker som gick fel och som vi var tvungna att fixa till men tid att berätta här finns inte.

Runt 8 på kvällen var vi klara. Startade och satte kurs mot Guadalajara. Kom ungefär 10 kvarter sedan kokade bilen med den nya motorn. Glapp i kontakten till fläkten. Fixat och iväg. Ca 3 timmars körning hade vi framför oss och mörkt som bara den med en bil som har bristfälliga lampor.
1 timme senare rökfylldes bilen. Visade sig att avgasröret låg emot isolering och sakta pyrde. Inget bra men gav oss anledning att pausa ofta.
Till slut och efter många rökövningar, säkert nyttig rök det där, kom vi fram. Taxitricket till hotellet och sedan knoppa in. En lång dag hade passerat kändes det som, men en bra dag.
Nu var det spännande inför morgondagen. Skulle bilen hålla hela dagen.

Sov gott